Inverkan av fem element av segjärn på gjutning

Den kemiska sammansättningen av segjärn innehåller huvudsakligen kol, kisel, mangan, svavel, fosfor fem vanliga element. För vissa gjutgods med speciella krav på organisation och prestanda, inklusive en liten mängd legeringselement. Till skillnad från vanligt grått gjutjärn, för att säkerställa grafitsfetisering, måste segjärn också innehålla spårmängder av kvarvarande globtiseringselement.
1. Urvalsprincipen för kol och kolekvivalenter: kol är grundelementet i segjärn, och högt kol bidrar till grafitisering. Eftersom grafitens inverkan på mekaniska egenskaper har reducerats till lägsta grad är kolhalten i segjärn generellt hög, mellan 3,5 och 3,9 % och 4,1 % mellan 4,7 % och 4,7 %. Ta den övre gränsen för tunn vägg, stora rester av globtiserade element eller otillräcklig graviditet; ta den nedre gränsen. Att välja kolekvivalent nära samkristallpunkten kan inte bara förbättra flytbarheten av järn, utan också ökningen av segjärn, utan också förbättra järnets självkomplement och krympförmåga på grund av förbättringen av grafitiseringsexpansion av gjutjärn under stelning. En hög kolhalt kan dock få grafit att flyta. Därför är den övre gränsen för kolekvivalenter i segjärn baserad på principen att grafit inte flyter.
2, urvalsprincipen för kisel: kisel är ett starkt grafitiserat element. I segjärn kan kisel inte bara effektivt minska den vita tendensen och öka mängden ferrit, utan också ha effekten att förfina samkristallgruppen och förbättra graden av grafitsfär. Kisel förbättrar dock sprödhetsövergångstemperaturen för gjutjärn (Figur 1) för att minska slagsegheten, så kiselhalten bör inte vara för hög, speciellt när innehållet av mangan och fosfor i gjutjärn är högt, är det mer nödvändigt att strikt kontrollera innehållet av kisel. Mängden slutligt kisel i segjärn är i allmänhet 1,4- -3.0%. Efter att ha valt kolekvivalent, antas i allmänhet principen med hög kolhalt och låg kiselförstärkning. Den nedre gränsen för kisel är baserad på principen om ingen fri uppkolningskropp.
3. Urvalsprincip för mangan: Eftersom innehållet av svavel i segjärn är mycket lågt behövs det inte för mycket mangan för att neutralisera svavel, mangans roll i segjärn återspeglas främst i att öka kroppens stabilitet och främja bildandet av (Fe, Mn) 3C. Dessa karbider seaggregeras vid korngränsen och har stor inverkan på segjärnets seghet. Mangan kommer också att öka den spröda övergångstemperaturen för diduktilt ferritjärn, vilket ökar med 0.1% med 10 till 12 grader. Därför är manganhalten i segjärnet i allmänhet ju lägre desto bättre, även om det segjärn med pärllätta kropp bör manganhalten inte överstiga 0,4~0,6%. Stryk endast medium mangan och ferrit i syfte att förbättra slitstyrkan.
4. Urvalsprincip för fosfor: Fosfor är ett skadligt ämne. Det har en mycket låg löslighet i gjutjärn, när dess innehåll är mindre än 0.05 %, fast lösligt i matrisen, med liten effekt på de mekaniska egenskaperna. När innehållet är större än 0.05 % är fosfor lätt att särskilja vid gränsen för den gemensamma kristallgruppen, vilket bildar binära, ternära eller sammansatta fosforsamkristaller och minskar segheten hos gjutjärn. Fosfor ökar den spröda övergångstemperaturen hos gjutjärn, vilket ökar fosforhalten med 4 till 4,5 grader. Därför, ju lägre halten av fosfor i segjärn, desto bättre bör i allmänhet vara mindre än 0,08%. För de viktigare gjutgodset bör fosforhalten vara mindre än 0,05 %.
5, urvalsprincipen för svavel: svavel är ett slags anti-globationselement, det har en stark affinitet med globationselement som magnesium, sällsynta jordartsmetaller, förekomsten av ett stort antal svavel